Medryttarhästar nu och då

 Medryttarhästar:

Katitzie

Det dressyrstammade halvblodsstoet Katitzie ägs av släktingar och första gången jag "träffade" henne var år 2011, när jag fick börja rida henne utan bestämda dagar. Första gången jag red Katitzie kände jag en otrolig "wow-känsla". Vilken häst, så känslig, snäll och en riktig läromästare! Jag hade, redan innan jag red Katitzie, börjat hitta formen på olika hästar lite smått men hade svårt att behålla formen när jag väl funnit den. Jag hade hittat "knapparna" på några ridskolehästar och fått till känslan av "uppförsbacke" och fått hästarna på tygeln under mer eller mindre långa stunder, men kunde inte riktigt hålla det ett helt ridpass. Med Katitzie kunde jag lättare hitta formen och hon hjälpte mig att hitta "den rätta känslan" och sedan behålla den hela ridpasset. Även i hoppningen var Katitzie en riktig läromästare där hon hoppade med spänst och höjd rygg. Hon kunde dock "busa till det" i hoppningen och vid något tillfälle fick jag smaka grus men det var bara att hoppa upp igen, med ett leende på läpparna. Med Katitzie tävlade jag dressyr på en internettävlingssida, Interdressage, och vi kom på en 8:e placering bland internationella ekipage från ett antal olika länder. Med Katitzie tog jag flera härliga galoppturer ut i skogen och dressyrpass på "vallen". Sommaren 2011 red jag Katitzie flera gånger i veckan. Idag rider jag fortfarande Katitzie ibland men inte lika ofta då hon har fått en till medryttare och tiden för mig inte riktigt räcker till.

Lina Fortune

Lina Fortune är ett varmblodssto (född -00) och ägs av samma släktingar till mig som äger Katitzie. Hon var den första av deras hästar som jag fick rida, år 2011, när jag och ägaren gav oss ut i skogen på en härligt galen galopptur. "Linis" var inte den enklaste hästen att hitta "knapparna" på och hon hade en tendens att springa på och bli stark i ridningen. Det tog dock inte många ridpass för oss att hitta varandra och det var någonting med Linis som charmade mig. Hon är, till skillnad från Katitzie, inte en exteriört sett "vacker" häst, då hon är en aning överbyggd bak, och hon är också det man skulle kalla en "ridtravare", trots att hon aldrig har startat ett travlopp. Hon kan upplevas en aning hetsig i ridningen men när man lyckas tygla den energin blir hon otroligt mjuk och härlig att rida. Hon är välriden och har fina gångarter. Med Linis har jag gett mig ut på träningstävlingsbanorna då vi har ridit både Pay&Jump och startfälttävlan, felfritt, och jag har hoppat henne enstaka hinder upp till 105 cm. Jag red även Linis väldigt intensivt sommaren 2011 och nu rider jag henne så ofta jag har tid och möjlighet, vilket blir cirka en gång i veckan eller varannan vecka, på helgerna. Vi har som mål att komma ut på tävlingsbanorna i år men då Linis sträckte sig i hagen nyligen så får vi se om vi hinner komma i form tills dess!

Lovis

Lovis är ett fjordsto (D-ponny) född -97 som ägs av min kompis. Har ridit henne, utan bestämda dagar, sedan år 2012. Rider henne cirka en gång i veckan eller varannan vecka, på helgerna. Vi har inte riktigt hunnit lära känna varandra ordenligt och jag försöker fortfarande att hitta hennes knappar. Vi har nyligen anmält oss till vår lokala tävlingsdebut (och min lokala tävlingsdebut överlag) i dressyr, LC:1, den 15 juni i Karlskoga så nu hårdtränar vi inför det. Lovis rids vanligtvis i pelhambett och där har jag lyckats hitta formen på henne ganska bra men nu har vi börjat träna på tvådelat tränsbett. När Lovis rids på tränsbett kan hon upplevas stark att rida och ibland lägger hon tungan över bettet. Jag har en del träning kvar att göra, särskilt med min sits så att jag får en mer stabil bål, mage och rygg för att kunna hålla emot henne bättre. När det väl lossar och Lovis blir mjuk i kroppen så är hon däremot en otroligt trevlig häst att rida och jag ser verkligen fram emot när vi har hittat varandra ordentligt i ridningen! Vi har även provat att ta några skutt men satsar just nu på dressyren då ägaren är mer hoppinriktad.

Tidigare delfoder-/medryttarhästar:

Tide 

Tide är ett svenskt halvblod, född -97, som jag hade som halvfodervärdshäst i ett halvår under år 2009. Tide lärde mig otroligt mycket! Från att knappt kunna rida lätt på henne i traven (hon hade en mycket rörlig/studsig trav) och från att knappt ha kunnat galoppera en häst till att kunna rida henne barbacka i alla tre gångarter i någorlunda balans. Tide skötte jag om och red 3-4 ggr/v. Tack vare denna otroligt snälla och förlåtande häst (jag var ju i princip nybörjare och gjorde många misstag i ridningen vilket Tide hade överseende med) kunde jag ta igen många förlorade år av ridning och utvecklas i en snabbare takt! Tide hade gått debutant fälttävlan med sin ägare och var inte den mest lättridna hästen. När man gjorde fel så "dummade" sig aldrig Tide men hon visade det, genom att exempelvis stanna. Därför gick det inte att "fuska sig" till ridning, och detta tror jag att jag har haft mycket nytta av även idag.

Spilta Karius

Efter Tide så blev jag erbjuden av en ägare, som tidigare hade en häst i samma stall som Tide när jag var halvfodervärd där, att bli medryttare på hennes nyköpta kallblodstravare, Spilta Karius, född -99. Detta då hon tyckte att jag hade en mjuk hand med hästar. Karius var en vacker, mäktig och aningen explosiv valack. Tyvärr hann jag inte rida honom mycket, då han blev sparkad i hagen av en annan häst vilket ledde till en gaffelbandsskada i vänster bakben. Jag var medryttare/skötare på Karius i tio månader under år 2010 och var i stallet 2 ggr/v på bestämda dagar. Innan jag fick sluta som medryttare, då tiden inte räckte till, hade jag precis börjat skritta och trava igång Karius efter skadan och hade hunnit med cirka fem ridpass innan skadan. Jag lärde mig mycket om hästhållning däremot och red ibland ut barbacka med ett islandssto, Kimny, som var triangelmärkt och stod i stallet som sällskapshäst. Hon fick endast skritta och trava några steg, på grund av triangelmärkningen, någon dag i veckan. Jag fick även chansen att rida ett par andra hästar i stallet någon gång, för att hjälpa de andra tjejerna som hade sina hästar där. Annars blev det mycket pysslande, ryktande, mysstunder, en del NH-träning i hagen med mera med Karius. Planen, innan skadan, var att vi skulle ha deltagit på någon kurs i akademisk ridkonst, då Karius var utbildad inom det, och eventuell prova att skutta några skutt, då Karius hade blivit hopptränad upp till 90 cm banor av sin förra ägare.

Tussilago

Tussilago är ett svenskt halvblodssto, född -05, som jag hittade via annons. Jag hade nyligen börjat pendla 12 mil per dag, till det nya jobbet, och insåg att jag inte skulle hinna med en medryttarhäst på bestämda dagar hemma i Örebro. Då tänkte jag att jag kunde åka till stallet direkt efter jobbet ett par kvällar i veckan. "Tuss" beskrevs, av ägaren, som en häst vilken krävde sin ryttare. I början gick det väldigt bra i ridningen (förutom provridningen, då Tuss lyckades finta mig genom att hoppa åt sidan vilket resulterade i att jag landade i gruset på mina knän) och vi kom bra överens. Jag var medryttare på Tuss i cirka 4 månader, två gånger i veckan, år 2012-2013. Mot slutet av medryttarskapet började Tuss testa mig ordentligt och hon lyckades kasta av mig några gånger. Jag tog detta med gott mod och hoppade upp i sadeln igen och lyckades även hålla mig kvar ett helt pass, trots Tuss rodeoskutt. Har dock en del övning kvar vad gäller balans och följsamhet på hästryggen för att lyckas hålla mig kvar på en häst som hoppar åt sidan och bockar i serier, så Tuss började få övertaget över mig i ridningen. Jag fick bra stöd av ryttarna i stallet som kom med olika tips och jag red även en privatträning för att försöka hitta henne bättre i ridningen. En träning som gick väldigt bra fram till de andra hästarna i ridhuset gick ut och Tuss blev kvar ensam (ni kan se på bilden ovan vad som hände då). Vi hade ambitionen att försöka komma ut på någon klubbtävling i hoppning eller dressyr och eventuellt börja träna i en ridgrupp.

En dag, när vi red ut till ridhuset, hade Tuss samlat på sig en hel drös överskottsenergi då hon hade stått i några dagar innan vårt pass. Detta resulterade i att hon "exploderade" i traven, sprang iväg i en bock-galopp som en äkta cowboyhäst och tog i "så att hon nästan sket på sig" (vilket en av de andra ryttarna, som blev vittne till händelsen, beskrev det som) och sparkade bakut så kraftigt att jag bokstavligen "flög" upp i taket och landade på huvudet. Efter fallet hoppade jag upp i sadeln igen (när en av de andra ryttarna hade longerat Tuss en stund, så att hon fick göra sig av med överskottsenergin) och slutförde ridpasset. Trots detta så hade "hjärnspökena" satt sig i huvudet på mig och jag beslutade att avsluta mitt medryttarskap, då jag upptäckte hur jag spände mig och red mot Tuss istället för med henne vid nästa ridtur. Jag bedömde att det inte skulle bli bra varken för mig eller Tuss om jag fortsatte, då hon skulle ha en orolig ryttare på ryggen vilket skulle kunna leda till att hon lärde sig olater som att inte respektera sin ryttare. Som tur var hade Tuss en väldigt förstående ägare och det hela kändes väldigt bra, trots det trista beslutet.

Oh Sally 

Den 20/10 var jag och kollade samt fotade M när han tävlade Lovis i LB:1, dressyr-KM. De lyckades få ihop 61,21 % i klassen, vilket är Lovis bästa procent någonsin!

Efter tävlingen frågade A, en kompis till M som står med sin foderhäst i samma stall som Lovis, om jag ville komma och provrida hennes foderhäst Oh Sally. Hon berättade att Oh Sally är en travhäst som blivit riden i ca. 2 månader. Jag som älskar en utmaning sa att jag kan ge det ett försök. Oh Sally var omusklad, obalanserad och förstod inte alla hjälper (exempelvis skänkelhjälperna). Hon hetsade i skritten och traven. Jag försökte att sitta djupt i sadeln, använda vikthjälper och halvhalter för att få Sally att slappna av och hitta rätt tempo och balans. Försökte att låta skänklarna ligga mot Sallys sida, ganska passivt, förutom vid kommandon. Jag märkte efter en stund att Sally började söka kontakt med bettet. Hon hade en tendens att antingen hamna över lodplanet eller "hänga" i bettet och hamna bakom hand (se bilder), då hon inte hade så mycket egen balans. I traven drog hon först iväg i trav-trav vilket var svårt för mig att följsamt följa med i, haha, men sedan började hon hitta ett lugnare travtempo. Det var svårt att ställa och forma henne i volterna, då hon inte riktigt förstod skänkelhjälperna, så jag fokuserade mer på raka spår.

Allt som allt fick jag uppfattningen att Sally var en väldigt trevlig individ och då jag gillar att rida varmblod (kolla bara på Linis) så antog jag utmaningen att försöka träna upp denna hästs balans, styrka och hjälpa henne att förstå sig på de olika hjälperna. Utveckla henne i grundarbetet i dressyr, helt enkelt. En ny utmaning för mig men efter provridningen kändes det inte som en omöjlig uppgift. Vi kom en bit på väg, för att vara första gången! Nu ska jag försöka att hinna med att rida Sally en gång i veckan, på helgerna, till att börja med så får vi se vad det kan bli av det här!

Uppdatering (2013-11-27): Det tänkta medryttarskapet på Oh Sally blev mer vad som kan liknas vid ett par provridningar. Detta på grund av att Copper Lass dök upp just då och jag valde att lägga min tid och fokus på henne istället. Annars så hade Sally varit en rolig utmaning och det kan hända att jag hjälper till att rida henne någon gång ibland!