Hoppträningar med Katitzie - total lycka!

Idag hopptränade jag för N på hennes underbara häst Katitzie. Mitt andra "ordentliga" hoppass på väldigt länge! Trots att det blev ett par missar (en vägran när jag tvekade, efter att vi kom in tokigt i kombinationen och ett par knasiga språng där jag inte alls lyckades följa med över hindret - se den fjärde bilden som exempel) så kände jag en förbättring i min hoppteknik sedan förra hoppasset på Katitzie (den 13/10, se bilderna nedanför denna text). Katitzie har en tendens att skjuta rygg och jag har inte alltid så lätt att följa med i sådana språng och hoppsitsen kan bli lite hur som helst. Förra passet hoppade vi ett par studshinder och avslutade med att hoppa ett stigsprång på ca. 80-90 cm (det högsta jag har hoppat sedan jag slutade i hoppgruppen, för mer än ett år sedan). Idag byggde jag och min kompis N (som följde med som sällskap och fotograf), tillsammans med ägaren N, upp lite olika övningar. Över mittlinjen byggdes en kombination. Först med galoppbommar på marken och koner både före och efter hindren för att öva på inramningen. Sedan fanns ett cavalettihinder med koner på den ena långsidan och ett hinder med "naturbommar" med hinkar som stöd snett bredvid det första räcket i kombinationen. I dessa övningar fick vi bland annat öva på att rama in hästen mellan skänklarna, hitta bra vägar, landa i rätt galopp och byta galopp. Jag fick öva på att mjukna i hand och sits och "släppa fram" Katitzie över hindret - vänta på språnget och låta sitsen följa med. Efter det sista språnget, efter att ha ridit hela banan en andra gång, kunde jag inte låta bli att ropa "wohoo" över hindret, haha! Total lycka! Katitzie var, under detta pass precis som under det senaste, supertaggad men alltid reglerbar och hon var ärlig, trots mina missar. Helt enkelt underbart och det fick mig att känna hur mycket jag har saknat hoppningen! Jag har blivit mer och mer feg, vad gäller hoppning, och märker att jag tvekar ibland men med Katitzie känner jag att jag håller på att övervinna det!

Barbackapass på nallebjörnen Lovis

Bilder från dagens barbackapass med Lovis! Det blev ett kortare pass på ca. 25 minuter då Lovis kändes loj och trött efter gårdagens tävlingsprestation. Red igenom "skänkelvikning mot staketet" i skritt för att värma upp henne och tog sedan lite arbete i trav och lite galopp i båda varv.

Oh Sally - den nya utmaningen

Igår var jag och kollade samt fotade M när han tävlade Lovis i LB:1, dressyr-KM. De lyckades få ihop 61,21 % i klassen, vilket är Lovis bästa procent någonsin!

Efter tävlingen frågade A, en kompis till M som står med sin foderhäst i samma stall som Lovis, om jag ville komma och provrida hennes foderhäst Oh Sally. Hon berättade att Oh Sally är en travhäst som blivit riden i ca. 2 månader. Jag som älskar en utmaning sa att jag kan ge det ett försök. Oh Sally var omusklad, obalanserad och förstod inte alla hjälper (exempelvis skänkelhjälperna). Hon hetsade i skritten och traven. Jag försökte att sitta djupt i sadeln, använda vikthjälper och halvhalter för att få Sally att slappna av och hitta rätt tempo och balans. Försökte att låta skänklarna ligga mot Sallys sida, ganska passivt, förutom vid kommandon. Jag märkte efter en stund att Sally började söka kontakt med bettet. Hon hade en tendens att antingen hamna över lodplanet eller "hänga" i bettet och hamna bakom hand (se bilder), då hon inte hade så mycket egen balans. I traven drog hon först iväg i trav-trav vilket var svårt för mig att följsamt följa med i, haha, men sedan började hon hitta ett lugnare travtempo. Det var svårt att ställa och forma henne i volterna, då hon inte riktigt förstod skänkelhjälperna, så jag fokuserade mer på raka spår.

Allt som allt fick jag uppfattningen att Sally var en väldigt trevlig individ och då jag gillar att rida varmblod (kolla bara på Linis) så antog jag utmaningen att försöka träna upp denna hästs balans, styrka och hjälpa henne att förstå sig på de olika hjälperna. Utveckla henne i grundarbetet i dressyr, helt enkelt. En ny utmaning för mig men efter provridningen kändes det inte som en omöjlig uppgift. Vi kom en bit på väg, för att vara första gången! Nu ska jag försöka att hinna med att rida Sally en gång i veckan, på helgerna, till att börja med så får vi se vad det kan bli av det här!

Hästkärlek och trista besked

Jag har varit väldigt passiv på den här bloggen sedan mitten av sommaren. Anledningen till detta är en blandning av olika orsaker men en av orsakerna, som har "kastat mig ur kurs", var att jag fick det trista beskedet (ett av de tråkigare besked som en hästtjej kan få) att jag är pälsdjursallergiker. Vilket även innefattar en allergi mot just hästar, i mitt fall. Någonstans har jag misstänkt allergi, ändå sedan jag började rida igen 2008, då jag kunde känna av hösnuvesymtom när jag befann mig i stallet. Jag förnekade det väl genom att tänka att det säkert var höet och/eller dammet jag reagerade på. Men så var då inte fallet. I dagsläget har jag en mildare allergi och jag tänker inte ge upp vad gäller hästarna och ridningen. Jag försöker däremot att tänka på att vara lite mer försiktig och noggrann, exempelvis genom att undvika ryktandet (om möjligt), byta om i stallet, duscha direkt när jag kommer hem, ta en allergitablett innan jag åker till stallet osv. Jag har även börjat intressera mig väldigt mycket för den allergivänliga hästrasen American Curly och planerar att köpa en egen curly, när jag har möjlighet. Fram tills dess tänker jag fortsätta med min passion, så länge jag kan, tills jag kan skaffa en egen allergivänlig häst och förutsatt att symtomen inte förvärras. Jag vet att jag inte är den enda hästallergikern som ändå kan fortsätta med det de älskar!

Pay & Ride, Hallsbergs RK, 130818

Denna dag lastade vi Lovis och begav oss till Hallsbergs Ridklubb för att starta två av tävlingsklasserna i en Pay & Ride, helgen innan den anmälda lokala dressyrtävlingen hos Glanshammars RK. Framridning skedde utomhus och programridning i ridhus. I första klassen, LC:2, skrapade vi ihop 47,32 % med 1 felridning. Lovis kändes stel, seg (motorn totaldog inne på banan, jag fick kämpa så att jag flåsade) och osamarbetsvillig, jag kände mig som en säck potatis som släpade och "bankade" Lovis runt banan med mina skänklar. Känslan var helt enkelt vidrig! Trots detta övertalades vi att försöka oss på nästa klass, när vi ändå fanns på plats. Lovis kändes lite mer mjuk på framridningen. I LB:1 skrapade vi ihop 51,03 % med 1 felridning och förbättrade därigenom våra poäng och vår ritt jämfört med den första klassen. Även känslan var bättre och Lovis var en aning mer framåt och med en gnutta mer energi, även om bjudningen var svag även där. Jag kände mig däremot som en hemsk ryttare och sa till domaren att det inte kändes bra. Hon höll med om att Lovis verkade osamarbetsvillig men sa ändå några betröstande ord om min ryttarinsats. 

Efter detta valde jag att stryka mig från kommande tävling i Glanshammar och att inte anmäla mig till resterande planerade tävlingar i år. Känslan och samspelet måste helt enkelt bli bättre! Jag vill inte vara en ryttare som släpar en häst runt banan enbart för tävlingens skull, jag vill finna ett samspel. Det ska kännas bra och man ska ha kul tillsammans!

Blandade bilder från ett par ridpass på medryttarhästarna i somras