Ridpass på banan, uteritter och nya benskydd

Idag började jag med att rida Linis, mellan regnskurarna, med ett pass på ridbanan. Hon fick även inviga några riktigt läckra benskydd som jag fyndat begagnat (se bilder). Jag arbetade lösgörande och Linis mjuknade upp och blev eftergiven nästintill så fort jag satte mig i sadeln. Hon kändes inte lika stel i kroppen som hon gjorde i början av vårt senaste ridpass tillsammans. Jag red igenom olika övningar, såsom skänkelvikning mot staket, serpentinbågar med flytta för skänkeln och ökad trav. Linis har fortfarande lite svårt för skänkelvikning mot staket och behöver bygga mer styrka för att orka hela långsidan, därför kräver jag inte mer än några steg i taget av henne nu. Linis hade fin framåtbjudning, vilket hon brukar ha, och tog i ordentligt med kroppen i travarbetet samt frustade nöjd under passet. Hon är en häst med otrolig arbetsvilja!

I första galoppfattningen i högervarvet landade Linis i korsgalopp, vilket hon hade en tendens att göra även vid senaste ridpasset. I vänstervarvet är hon ren i galoppen och har styrkan att bära sig själv i form men av någon anledning verkar hon vara låst i högersidan i galoppen. Denna gång provade jag att lösa detta genom att först fatta vänstergalopp, rida in snett igenom över ridbanan, bryta av till trav vid mittlinjen och sedan fatta högergalopp. När jag red denna övning landade Linis i en ren högergalopp, så jag gjorde detta några gånger innan jag nöjde mig med galopparbetet för detta pass.

Avslutningsvis red jag igenom LC:1-programmet, då Linis kändes väldigt mjuk, fin och stadig i formen. Programridningen gick väldigt bra, Linis kändes fjäderlätt i handen och trampade på fint. Mot slutet av programmet, efter andra galoppfattningen (i högervarvet), blev hon däremot en aning för ivrig och började takta och halvtrava/halvgaloppera när vi vände rätt upp för avslutningshälsningen. Hon har även lite svårt för att vara helt still i halten ibland, när hon blir för ivrig. Jag avslutade ridpasset på Linis med att skritta av henne i skogen. Totalt blev det ett ridpass på ca. 60 min.

Sedan åkte jag vidare till nästa stall för att sköta och rida Lovis. Lovis stod ute i hagen utan täcke och var genomblöt från regnskurarna. Med anledning av att Lovis var dyngsur valde jag att ta en uteritt barbacka. Jag red henne på vanligt tränsbett i dressyrtränset. Lovis kändes lyhörd för mina hjälper och hade ganska mycket energi och framåtbjudning. Jag tog några rejäla galoppsträckor, där jag sköt fram Lovis ordentligt i ökad galopp några gånger för att sedan samla ihop henne mer i galoppen framåt slutet. Jag galopperade även upp för en liten backe, i ökad galopp, för att Lovis skulle få ta i och arbeta ordentligt med ryggen. Hon tog i fint med bakbenen i både traven och galoppen.

Vid ett tillfälle höll Lovis nästan på att krypa ur skinnet när en man med en cykel dök upp bakom en buske. Lovis vände tvärt om och skulle börja trava tillbaka åt det håll vi kom ifrån. Jag lyckades hålla balansen, trots att jag satt barbacka, och fick stopp på Lovis direkt med röst- och tygelhjälper. Hon tittade sedan lite reserverat på mannen med cykeln, och en liten pojke med cykel bredvid, när vi red förbi. Förutom denna händelse skötte sig Lovis exemplariskt hela ridturen och jag red med henne in i skogen, för lite klättring på de slingriga stigarna. Även Lovis frustade nöjd under passet och kändes ganska fin och stadig i formen. Totalt blev det en uteritt på ca. 60 min även där.

Barbackapass och trim på ridbanan med Lovis och Linis

Igår red jag ett barbackapass (bilden nedan är från ett tidigare barbackapass på Lovis) på ridbanan med Lovis à ca. 35 min, med pelhambettet. Vi red igenom de olika lösgörande övningarna och använde oss, även denna gång, av travbommarna (rida "slalom" emellan") som ett redskap för att lossa bogarna. Lovis fick ett väldigt fint "tryck" i traven och även i galoppen, när jag ökade på en aning på långsidorna. När jag rider Lovis på pelhambettet har hon en tendens att hamna bakom hand, så jag var extra noggrann med eftergift i handen och att försöka vara mjuk samt "släppa fram" Lovis i tyglarna. Hon lyssnade väldigt bra och jag märkte hur hon respekterar skänkelhjälperna bättre och hade en mer naturlig framåtbjudning från början. Lovis kändes mer liksidig och "låste sig" inte lika mycket i vänstersidan, vilket naturligtvis även kan bero på det starkare bettet. Jag försöker att vara sparsam med ridning på pelhamet och rider henne helst på vanligt tränsbett. Detta då jag känner att det blir mer "ärlig" ridning där styrkor och svagheter hos både mig och Lovis framträder mer tydligt och det blir tydligare vad vi behöver arbeta mer på i vårt samspel.

Efter barbackapasset på Lovis åkte jag vidare till nästa stall för att rida ett pass på ridbanan med Linis (första bilden är från ett tidigare barbackapass på Linis). Jag red Linis med sadel och "trimmade" henne på banan à ca. 40 min. Linis kändes, till en början, ganska stel så jag red först igenom de lösgörande övningar, som jag har tränat med Lovis, i skritten. Linis slappnade av och mjukade upp ganska snabbt och i traven tog hon i ordentligt med bakbenen och frustade nöjt. I nedsittningen har hon däremot en tendens att ibland börja takta och bli för ivrig, särskilt vid förberedelsen inför galoppen, vilket hon blev även denna gång. Då fokuserade jag på att hjälpa henne att hitta takten, vilket hon gjorde efter några meter, när jag noggrant följde travtakten med sätet. Vad gäller galopparbetet kändes Linis fin och hon galopperade på i en ganska fin form i vänstervarvet. I högervarvet, däremot, landade hon ständigt i korsgalopp och "snubblade" fram. Jag försökte med olika fattningar - fattning ur hörnet, fattning på volt och fattning på rakt spår (med ställning åt höger). Alla gånger blev det samma resultat. Hon visade, under passet, inte heller några tydliga tecken på hälta eller ömhet. Vid sista fattningen fick hon till det bättre, fast bakkärran ville fortfarande inte riktigt hänga med, men jag nöjde mig där och travade av henne. Linis blev väldigt svettig, trots att jag inte red henne så hårt, så jag känner att både Linis och jag behöver konditionstränas och det är osäkert om vi kommer att komma i form tillsammans denna säsong, i tid för träningstävling och startfälttävlan.

Midsommarpass på ridbanan

Dagens ridning skedde på ridbanan med Lovis. Detta då hon är nyskodd och en aning öm i hoven och måste ridas på mjukt underlag, annars hade jag planerat en mysig uteritt. Jag red ett kortare pass, på ca. 30 min, med vanlig sadel och tränsbett. Lovis började flytta sig åt sidan nästintill så fort jag satte mig i sadeln - hon har förstått övningarna med "flytta för skänkeln" lite för bra, haha! Det låg travbommar på banan så jag började med att rida "slalom" mellan bommarna, i skritt, för att försöka lossa Lovis i bogarna och göra henne uppmärksam och kvick på hjälperna. Lovis slappnade av ganska fort, så fort jag tog tyglarna efter framskrittningen, men i traven har hon en tendens att hamna över tygeln i lättridningen. När jag rider trav nedsittning känner jag hur jag kommer åt Lovis mycket bättre. I nedsittningen "sköt hon på" riktigt ordentligt med bakbenen och fick ett mycket fint steg! Jag har däremot upptäckt hur jag "driver på" alldeles för mycket med mina skänklar när jag rider Lovis i lättridningen i traven, så att mina skänklar blir fladdriga. Måste öva på att bli mer stadig i mina skänklar på Lovis även i lättridningen, även när framåtbjudningen på henne är svag, och att vara mer noggrann på att hålla tillbaka axlarna, "skjuta framåt" med höfterna och spänna magmusklerna.

I galoppen kändes Lovis mer fram och även i traven, när jag satt ned och arbetade ordentligt med mina muskler. Vädret var väldigt kvavt och det kändes nästan som att åskan hängde i luften. Jag kände mig svag i kroppen och orkade inte rida hela vägen. Trots detta hade vi ett ganska effektivt ridpass där vi hann rida igenom de olika övningarna (skänkelvikning mot staket, serpentinbågar med flytta för skänkeln, travbommar i båda varv och galopparbete med ökning på långsidorna och korta ihop galoppen innan övergång till trav). Svetten rann och även Lovis blev lite svettig, vid sadelgjorden och över mulen där tränset hade suttit, så lite effektivt arbete blev det!

Uppladdning och lokal tävlingsdebut LC:1

Igår åkte jag direkt från jobbet för en kortare kvällsridning på Lovis. Detta så att jag skulle kunna rida igenom de lösgörande övningarna i lugn och ro, inför den lokala tävlingsdebuten dagen efter. Lovis kom travandes nedför staketet i hagen när hon såg min bil och gnäggade glatt när jag gick för att hämta in henne. På ridbanan så kändes hon ganska mjuk redan från start men jag fick inte riktigt till avsaktningarna mellan galopp och trav (i bibehållen form) på henne. Hon kändes fortfarande stel i vänstersidan, så jag försökte fokusera på att lossa upp henne där men samtidigt rida övningarna likvärdigt i båda varven. Passet kändes helt okej men formen var inte riktigt lika stadig som under förra ridpasset.

På tävlingsdagen ringde väckarklockan kl. 05.00 då jag och min sambo skulle göra oss iordning för att åka mellan Örebro och Kumla. Där mötte vi upp Lovis ägare, M, och hennes sambo för att göra iordning och lasta Lovis. Lovis gick in i transporten som om hon aldrig hade gjort någonting annat, duktiga ponny! Sedan bar det iväg, 7,7 mil, till tävlingsplatsen. Vi blev ganska fundersamma när vi närmade oss och var mitt ute i skogen, men inte en hästtransport fanns i sikte. Tävlingen hölls på en idrottsplats 2 mil utanför Karlskoga. När vi kom fram såg vi konkurrensen - och den var hård! Flashiga dressyrekipage med glänsande, bruna halvblod. Lovis och jag var första startande i klassen och när vi äntligen hade hittat tävlingsplatsen och kommit fram så var det ca. 40 min kvar till start.
Vi lastade ut Lovis, satte på henne utrustningen och gick med henne runt parkeringen. Jag fick hoppa upp fort och bege mig till framridningen. Där försökte jag att rida de mjukgörande övningarna - skänkelvikning mot staket och serpentinbågar - och några varv i galopp, med ökad galopp på långsidorna. Lovis kändes mjuk och eftergiven under framridningen.

När det var dags att gå in på banan stelnade Lovis till och gick mot hand en aning. Antagligen kände hon hur jag stelnade till lite, då jag stelnade till lite av att rida min allra första lokala tävling. Känslan under ritten var inte särskilt bra och jag lyckades, klantigt nog, glömma en av volterna vilket resulterade i en felridning. Den ökade traven, snett igenom, gick ganska bra och i galoppen kändes hon en aning mer avslappnad. Ritten resulterade i 57.59% med 1 felridning. När jag kollade igenom filmen och bilderna från ritten såg jag däremot att det såg mycket bättre ut än vad känslan föreslog och jag fick domarkommentaren: "mjuk ridning". Jag känner mig nöjd med resultatet ändå, med tanke på att det var vår första tävling tillsammans och min lokala tävlingsdebut. Dessutom har jag, för bara några ridpass sedan, börjat hitta Lovis form på vanligt tränsbett.

Lovis skötte sig alldeles utmärkt och nu laddar vi om inför nästa tillfälle som dyker upp!

Dressyrpass med Lovis - "Tålamod lönar sig"

Idag red jag ett kortare dressyrpass på Lovis på ridbanan, där vi red igenom övningarna från gårdagens dressyrträning. Så fort jag tog tyglarna i skritten märkte jag att Lovis kändes mjukare. Red skänkelvikning mot staketet, i båda varv på långsidorna, i skritt och trav och serpentinbågsövningen över ridbanan. Lovis var mycket mer eftergiven och rörlig i kroppen, hon hade lossat en hel del i bogarna. Jag kände däremot att hon fortfarande "stretade emot" en aning i vänstersidan, så jag försökte att fokusera lite mer på att lossa henne i det varvet, exempelvis genom att ställa henne i volt.

När jag hade fattat galopp i högervarvet, och "satt tillbaka" henne en aning innan avsaktning, så lyckades jag bibehålla formen även i övergången till trav. Detta gav en riktig "yes-känsla" då jag inte fick till en bra avsaktning under gårdagens dressyrträning. Vid första övergången, mellan galopp och trav, i vänstervarvet flög huvudet upp och Lovis gick över tygeln i några steg i traven men vid andra försöket lyckades jag bibehålla formen även där, trots att det är hennes svaga varv. Vi red även igenom hela LC:1-programmet en gång och formen var stadig under nästan hela programritten, förutom att vi tappade den en aning mot slutet.

Eftersom att Lovis skötte sig så bra och vi fick en fin känsla under hela ridpasset så avslutade jag ritten när vi var "på topp" och tog en kortare uteritt med henne istället. Detta för att Lovis skulle få känna hur duktig hon varit - få en positiv respons på sitt arbete - och förhoppningsvis minnas känslan till nästa ridpass. Det var väldigt roligt att känna hur gårdagens hårda arbete hade gett resultat och att tålamodet lönade sig!

Dressyrträning med Lovis - "Inga genvägar"

Jag och Lovis red dressyrträning för gårdsägaren G, då jag fick förhinder att rida den inbokade träningen för dressyrtränare. Vi fick öva vidare på att få till lösgjordheten, öva på galoppfattningar och tempoväxlingar, stilla halter (då Lovis har en tendens att börja rygga, eftersom hon tidigare har varit westerntränad) och ställningen i volt. Vi fick bland annat rida samma övningar som senast (skänkelvikning mot staket och serpentinbågar med flytta för skänkeln in i förra bågen några steg) och några nya övningar.

Lovis kändes särskilt stel/"stretig" i vänstersidan, som är hennes svaga sida, och i början av passet fick vi rida i en 15 m volt. I vänstervarvet fick jag nästan kramp i armen, då Lovis var så stark, när jag skulle försöka hålla kvar henne i tyglarna och ställa henne inåt. G sa då, istället för att ha en dragkamp som inte leder någon vart, att vi skulle rida övningen med skänkelvikning mot staketet. I denna övning mjuknade Lovis upp mycket snabbare och bättre än första gången vi provade den och hon orkade tvära några fler steg längs med långsidan. Vi fick även rida övningen i trav, i båda varven. Stundtals kändes Lovis riktigt fin under ridpasset men jag orkar fortfarande inte riktigt hålla kvar henne i formen på vanligt tränsbett (vanligtvis rids hon med det starkare bettet pelham). Halterna gjorde Lovis riktigt fint (förutom att huvudet åker upp) och hon ryggade inte i dem, en enda gång (förutom i slutet av passet, när hon helt enkelt började rygga för att hon tyckte att hon hade arbetat klart).  

G kom med ett tips på hur jag skulle kunna rida den aningen ökade traven - jag skulle först samla upp Lovis i steget, med skänkelvikning mot staketet några steg för att sedan fortsätta i samlad trav på kortsidan, för att sedan släppa fram henne i arbetstraven över diagonalen. Vad gällde avsaktningarna, mellan galopp och trav, tipsade G mig om att sätta mig djupt i sadeln och samla upp Lovis i galoppen (nästan så att hon själv saktar av) för att sedan bryta av till trav. Detta för att försöka förhindra "abrupta" avsaktningar där huvudet åker upp i skyn och Lovis hamnar över tygeln ett antal steg i traven. Det är även viktigt att jag är noggrann med eftergiften, halvhalterna och "gångjärnen" (att följa med hästens rörelser) med händerna.

Sammanfattningsvis får vi till det, stundtals, med formen men då jag inte riktigt orkar rida ihop henne så hamnar hon lätt över tygeln. Det viktigaste, menade G, är däremot att vi rider noggranna vägar och plockar poäng på hur korrekt vi utför programmet, istället för att fokusera blint på formen. Det finns inga genvägar att nå dit och det gäller att fortsätta med de lösgörande övningarna tills det släpper. Lovis har en aning kort ansatt, maffig, hals och stela bogar så hon kräver sin ryttare för att arbeta rätt. Energin och bjudningen, däremot, hade hon mycket av under ridpasset!

Uteritter och övertid

I måndags blev det uteritt på Karlsdal, med Julius, som sista lektion för terminen. Julius kändes en aning "stretig" i början av turen och han ville inte riktigt slappna av. När vi hade travat ett par omgångar började han slappna av. Sedan fick vi galoppera, i full fart, uppför två branta, snirkliga backar. Det var en underbar känsla, att bara "släppa iväg" hästen och känna dess kropp arbeta under en. Julius tog i för kung och fosterland uppför den brantaste backen, "galoppbacken", men det kändes ändå kontrollerat hela vägen. Han sprang inte ifrån mig. Jag fick ställa mig upp i balanserad "hoppsits" och helt enkelt bara följa med hästen. Efter att vi hade galopperat så släppte det och Julius kom på tygeln, i den där fina formen som han kan ha, och "sköt på" ordentligt i traven. Jättehärligt!

I tisdags blev det uteritt även på Karlslund, med "lillkillen" Nobel (se bild), född -05. Nobel slappnade av ganska mycket så fort jag satte mig i sadeln och började arbeta honom i skritten. Vi fick gå först i ledet, efter ridläraren P, och Nobel skötte sig utmärkt! Han reagerade en aning, ett par gånger under ritten (bl.a. när vi red förbi en traktor och när vi skulle rida över en bro) men han höll sig i skinnet hela vägen. Rutinerade Royal Gold, däremot, fjantade sig genom att stanna och börja backa när vi skulle rida förbi traktorn, haha! Vi red fram till ett gärde där ridläraren P sa åt oss att arbeta hästarna fritt, i alla gångarter. Jag blev en aning lat och arbetade inte fram framåtbjudningen ordentligt, så vi lunkade på en aning i början (även om Nobel var hyfsat stadig i formen). I galoppen försökte jag att få fram honom mer däremot, på "långsidorna", och jag stod mycket upp i lätt sits för att ge honom mer utrymme att arbeta med ryggen. Jag upptäckte att han var starkare i sin vänstersida, då han hela tiden ville fatta vänster galopp även i högervarvet. Sista försöket, innan vi skulle rida tillbaka till ridskolan, fick jag dock till en fattning även i höger galopp. I traven, när vi red hemåt, kändes Nobel fin och stadig med bättre tempo och framåtbjudning. Jag fick "skjuta fram" honom en aning med sätet och då kändes han riktigt fin! En otroligt rolig häst att rida som har ett väldigt stabilt psyke, trots sin ringa ålder.

Igår skulle jag och Lovis rida dressyrträning för en mycket duktig dressyrtränare, vilket jag hade sett fram emot länge. Detta för att vi skulle få möjlighet att slipa på vårt samspel, inför nästa helgs tävlingsdebut. Oturligt nog blev jag beordrad att arbeta övertid (för första gången på nya jobbet). Därför ringde jag till Lovis ägare, M, och sa åt henne att hon fick rida träningen istället för mig och att jag skulle bjuda på den. Är glad att träningen kom till nytta i alla fall och Lovis och jag ska rida en dressyrträning för gårdsägaren, G, på lördag istället.

Dressyrträning med Lovis - "Lossa bogarna"

Lovis kändes pigg och framåt under dagens dressyrpass. I skritten sökte hon sig till handen och kändes mjuk i munnen. Hon var däremot ganska stel i vänstersidan och stretade emot en del. Det var mycket störningsmoment runt omkring, bl.a. traktor som tömde gödselstacken. Lovis reagerade knappt på störningsmomenten i skritten. När vi skulle börja trava åkte huvudet upp i luften och hon sprang iväg, nästan taktade, runt banan. Jag red fram till Lovis ägare (som fotade) och sa att jag inte riktigt visste hur jag skulle få Lovis att slappna av i traven. Ägaren, M, föreslog att jag skulle släppa dressyrspöt då Lovis ibland kan få för sig att springa ifrån när man rider med dressyrspö. Jag släppte spöt och Lovis kändes inte lika "hetsig" i steget. Hon var däremot forfarande väldigt stretig. Då kom gårdsägaren, G, fram och frågade hur det gick. Jag och M berättade att det gick dåligt, då Lovis inte ville slappna av i traven. G instruerade mig då att prova två lösgörande övningar (och ta på sporrar, för att Lovis skulle känna och respektera skänkelsignalerna bättre), för att få Lovis att lossa i bogarna.

1. "Skänkelvikning mot staket" - övningen gick ut på att vända Lovis mot staketet och rida på spåret men använda ytterskänkeln till att flytta ut baken innanför spåret samtidigt som innerskänkeln agerade mothållande. Denna övning gjordes några steg i taget, längs långsidan, för att sedan låta Lovis rida rakt några steg (efter klapp och beröm) och sedan rida övningen igen. Staketet agerade som hjälpmedel att hindra Lovis från att "gå ifrån" och slippa undan arbete. Efter att vi hade gjort denna övning några gånger (vilket genast gav resultat, då Lovis successivt började lossa i bogarna) gick vi över till nästa övning:

2. "Serpentinbågar och flytta från skänkeln" - denna övning var att göra ett antal mindre serpentinbågar över ridbanan, ca. 7 st. I övergången från en serpentinbåge till en annan skulle jag flytta Lovis för skänkeln några steg, in i den förra serpentinbågen, och därmed även byta ställningen. När vi gjorde denna övning började Lovis ta i ordentligt med kroppen och hon hade börjat mjukna upp ordentligt. Hon kändes mycket mer böjbar i kroppen och jag hade mindre "tyngd" i tyglarna. Jag var däremot helt slut, då den kvava luften kombinerat med ett dressyrpass på gulingen Lovis, tog rejält av min energi! Som G sa: "På Lovis får du verkligen arbete i varje steg".

Dessa två övningar, i kombination med ridning i dressyrsadel, gav en fin känsla i ridningen (när Lovis började lossa i bogarna) och jag kommer att använda mig av dessa övningar på framridningen inför den lokala tävlingsdebuten i Karlskoga - som närmar sig med stormsteg! Känner dock att jag måste bli starkare i mellandelen och "hålla ihop" mina skulderblad bättre. Det är lätt hänt att jag "hukar framåt" när jag rider en häst som är lite stark i munnen - kroppen "dras framåt" i tyglarna. Jag måste använda mer styrka och stadga till att hålla emot istället och behålla en rak, balanserad sits!

Efter dressyrträningen på Lovis blev det en skogstur på Lina Fortune - i ösregnet. Krävde inte så mycket av henne, vi hade mest roligt ute i skogen. Linis frustade nöjt och verkade väldigt glad över att komma ut i skogen en sväng, trots regnet (och att hon är en häst som är jättefjantig när hon ser en vattenpöl).