Idag hopptränade jag för N på hennes underbara häst Katitzie. Mitt andra "ordentliga" hoppass på väldigt länge! Trots att det blev ett par missar (en vägran när jag tvekade, efter att vi kom in tokigt i kombinationen och ett par knasiga språng där jag inte alls lyckades följa med över hindret - se den fjärde bilden som exempel) så kände jag en förbättring i min hoppteknik sedan förra hoppasset på Katitzie (den 13/10, se bilderna nedanför denna text). Katitzie har en tendens att skjuta rygg och jag har inte alltid så lätt att följa med i sådana språng och hoppsitsen kan bli lite hur som helst. Förra passet hoppade vi ett par studshinder och avslutade med att hoppa ett stigsprång på ca. 80-90 cm (det högsta jag har hoppat sedan jag slutade i hoppgruppen, för mer än ett år sedan). Idag byggde jag och min kompis N (som följde med som sällskap och fotograf), tillsammans med ägaren N, upp lite olika övningar. Över mittlinjen byggdes en kombination. Först med galoppbommar på marken och koner både före och efter hindren för att öva på inramningen. Sedan fanns ett cavalettihinder med koner på den ena långsidan och ett hinder med "naturbommar" med hinkar som stöd snett bredvid det första räcket i kombinationen. I dessa övningar fick vi bland annat öva på att rama in hästen mellan skänklarna, hitta bra vägar, landa i rätt galopp och byta galopp. Jag fick öva på att mjukna i hand och sits och "släppa fram" Katitzie över hindret - vänta på språnget och låta sitsen följa med. Efter det sista språnget, efter att ha ridit hela banan en andra gång, kunde jag inte låta bli att ropa "wohoo" över hindret, haha! Total lycka! Katitzie var, under detta pass precis som under det senaste, supertaggad men alltid reglerbar och hon var ärlig, trots mina missar. Helt enkelt underbart och det fick mig att känna hur mycket jag har saknat hoppningen! Jag har blivit mer och mer feg, vad gäller hoppning, och märker att jag tvekar ibland men med Katitzie känner jag att jag håller på att övervinna det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar