I lördags red jag ett dressyrpass med Lovis på ridbanan, i cirka 40 minuter. Jag red henne i dressyrtränset med tvådelat bett och sporrar. Hon fick till ett riktigt fint påskjut, efter en stund, och hade fin framåtbjudning. Det var första dressyrpasset på Lovis som jag tror att hon både blev mer svettig och mer trött än vad jag blev, haha! Jag red igenom de sedvanliga lösgörande övningarna, med skänkelvikning mot staket och serpentinbågar med flytta för skänkeln, för att lossa henne i bogarna. Hon kändes ganska eftergiven och stadig i formen i alla tre gångarter.
I söndags var det dags att hoppa med Lovis - andra gången någonsin vi hoppade tillsammans. Då red jag med pelhambettet. Lovis hade fin framåtbjudning och energi - nästan så att hon ville springa ifrån mig, men då samlade jag ihop henne och fick till en fin, taktmässig galopp. Vi började att rida cavalettibommar, med ett galoppslag emellan. Lovis hoppade dem ganska fint men slarvade lite med benen vid någon omgång och drog förbi cavalettin vid en anridning. Jag försökte att tänka på att sjunka djupare i sadeln och inte resa mig så mycket över hindret (har fortfarande en del arbete kvar med min hoppsits, exempelvis att sjunka djupare ned i sadeln i språnget). Efter att vi hade hoppat cavalettibommarna i båda varven i galopp red vi an mot en oxer på 50 cm. Lovis tog i för kung och fosterland på första språnget och hoppade istället 1 m över det lilla hindret (se bilder 3 och 4) vilket jag inte riktigt var beredd på, haha! Dessutom kändes det precis som att Lovis tvekade och tänkte vägra men att hon valde att hoppa ändå, i sista sekund. Ägaren M höjde då hindret till 90 cm och jag upptäckte hur jag har blivit mycket mer feg på senaste tiden, då jag ridit mest dressyr och inte hoppat ordentligt på flera månader. Jag bad därför M att sänka hindret till 80 cm och vi fick till ett någorlunda snyggt språng (se bild 2).
Sedan, efter de första sprången, började Lovis "finta" genom att vägra några tillfällen. Hon kändes även som att hon bromsade, startade, bromsade, startade och sedan tvekade och hoppade i anridningen (ungefär som att rida en bil utan att hitta rätt växel eller dragläge, så att bilen istället "hackar" fram). Det var därför svårt att få till en fin och jämn anridning. Det blev ett antal "kaninskutt" över hindret. Ägaren M hoppade sedan upp på Lovis och tog ett språng, efter att Lovis vägrat gång på gång och ägaren fått bli väldigt bestämd och vi fick lägga till en infångare. Då halvstannde Lovis istället och hoppade, nästan stillastående, så mycket med ryggen över hindret att hon bokstavligen sköt M ur sadeln - trots att M, mirakulöst nog, lyckades hålla sig kvar. Dagens skratt och det roligaste hoppasset på länge!
Jag avslutade passet med att skutta cavalettibommarna några gånger och sedan skritta av Lovis med en kort tur till fältet och tillbaka. Trots att det blev några vägran och "kaninskutt" och att vi inte fick till något "perfekt" språng, fick jag en väldigt bra känsla från passet och min ridinsats. Lovis kändes väldigt fin och stadig i formen och hennes galopp var underbar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar