Idag red jag ett kortare dressyrpass på Lovis på ridbanan, där vi red igenom övningarna från gårdagens dressyrträning. Så fort jag tog tyglarna i skritten märkte jag att Lovis kändes mjukare. Red skänkelvikning mot staketet, i båda varv på långsidorna, i skritt och trav och serpentinbågsövningen över ridbanan. Lovis var mycket mer eftergiven och rörlig i kroppen, hon hade lossat en hel del i bogarna. Jag kände däremot att hon fortfarande "stretade emot" en aning i vänstersidan, så jag försökte att fokusera lite mer på att lossa henne i det varvet, exempelvis genom att ställa henne i volt.
När jag hade fattat galopp i högervarvet, och "satt tillbaka" henne en aning innan avsaktning, så lyckades jag bibehålla formen även i övergången till trav. Detta gav en riktig "yes-känsla" då jag inte fick till en bra avsaktning under gårdagens dressyrträning. Vid första övergången, mellan galopp och trav, i vänstervarvet flög huvudet upp och Lovis gick över tygeln i några steg i traven men vid andra försöket lyckades jag bibehålla formen även där, trots att det är hennes svaga varv. Vi red även igenom hela LC:1-programmet en gång och formen var stadig under nästan hela programritten, förutom att vi tappade den en aning mot slutet.
Eftersom att Lovis skötte sig så bra och vi fick en fin känsla under hela ridpasset så avslutade jag ritten när vi var "på topp" och tog en kortare uteritt med henne istället. Detta för att Lovis skulle få känna hur duktig hon varit - få en positiv respons på sitt arbete - och förhoppningsvis minnas känslan till nästa ridpass. Det var väldigt roligt att känna hur gårdagens hårda arbete hade gett resultat och att tålamodet lönade sig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar