Dressyrträning med Lovis - "Inga genvägar"

Jag och Lovis red dressyrträning för gårdsägaren G, då jag fick förhinder att rida den inbokade träningen för dressyrtränare. Vi fick öva vidare på att få till lösgjordheten, öva på galoppfattningar och tempoväxlingar, stilla halter (då Lovis har en tendens att börja rygga, eftersom hon tidigare har varit westerntränad) och ställningen i volt. Vi fick bland annat rida samma övningar som senast (skänkelvikning mot staket och serpentinbågar med flytta för skänkeln in i förra bågen några steg) och några nya övningar.

Lovis kändes särskilt stel/"stretig" i vänstersidan, som är hennes svaga sida, och i början av passet fick vi rida i en 15 m volt. I vänstervarvet fick jag nästan kramp i armen, då Lovis var så stark, när jag skulle försöka hålla kvar henne i tyglarna och ställa henne inåt. G sa då, istället för att ha en dragkamp som inte leder någon vart, att vi skulle rida övningen med skänkelvikning mot staketet. I denna övning mjuknade Lovis upp mycket snabbare och bättre än första gången vi provade den och hon orkade tvära några fler steg längs med långsidan. Vi fick även rida övningen i trav, i båda varven. Stundtals kändes Lovis riktigt fin under ridpasset men jag orkar fortfarande inte riktigt hålla kvar henne i formen på vanligt tränsbett (vanligtvis rids hon med det starkare bettet pelham). Halterna gjorde Lovis riktigt fint (förutom att huvudet åker upp) och hon ryggade inte i dem, en enda gång (förutom i slutet av passet, när hon helt enkelt började rygga för att hon tyckte att hon hade arbetat klart).  

G kom med ett tips på hur jag skulle kunna rida den aningen ökade traven - jag skulle först samla upp Lovis i steget, med skänkelvikning mot staketet några steg för att sedan fortsätta i samlad trav på kortsidan, för att sedan släppa fram henne i arbetstraven över diagonalen. Vad gällde avsaktningarna, mellan galopp och trav, tipsade G mig om att sätta mig djupt i sadeln och samla upp Lovis i galoppen (nästan så att hon själv saktar av) för att sedan bryta av till trav. Detta för att försöka förhindra "abrupta" avsaktningar där huvudet åker upp i skyn och Lovis hamnar över tygeln ett antal steg i traven. Det är även viktigt att jag är noggrann med eftergiften, halvhalterna och "gångjärnen" (att följa med hästens rörelser) med händerna.

Sammanfattningsvis får vi till det, stundtals, med formen men då jag inte riktigt orkar rida ihop henne så hamnar hon lätt över tygeln. Det viktigaste, menade G, är däremot att vi rider noggranna vägar och plockar poäng på hur korrekt vi utför programmet, istället för att fokusera blint på formen. Det finns inga genvägar att nå dit och det gäller att fortsätta med de lösgörande övningarna tills det släpper. Lovis har en aning kort ansatt, maffig, hals och stela bogar så hon kräver sin ryttare för att arbeta rätt. Energin och bjudningen, däremot, hade hon mycket av under ridpasset!