Tussilago är ett svenskt halvblodssto, född -05, som jag hittade via annons. Jag hade nyligen börjat pendla 12 mil per dag, till det nya jobbet, och insåg att jag inte skulle hinna med en medryttarhäst på bestämda dagar hemma i Örebro. Då tänkte jag att jag kunde åka till stallet direkt efter jobbet ett par kvällar i veckan. "Tuss" beskrevs, av ägaren, som en häst vilken krävde sin ryttare. I början gick det väldigt bra i ridningen (förutom provridningen, då Tuss lyckades finta mig genom att hoppa åt sidan vilket resulterade i att jag landade i gruset på mina knän) och vi kom bra överens. Jag var medryttare på Tuss i cirka 4 månader, två gånger i veckan, år 2012-2013. Mot slutet av medryttarskapet började Tuss testa mig ordentligt och hon lyckades kasta av mig några gånger. Jag tog detta med gott mod och hoppade upp i sadeln igen och lyckades även hålla mig kvar ett helt pass, trots Tuss rodeoskutt. Har dock en del övning kvar vad gäller balans och följsamhet på hästryggen för att lyckas hålla mig kvar på en häst som hoppar åt sidan och bockar i serier, så Tuss började få övertaget över mig i ridningen. Jag fick bra stöd av ryttarna i stallet som kom med olika tips och jag red även en privatträning för att försöka hitta henne bättre i ridningen. En träning som gick väldigt bra fram till de andra hästarna i ridhuset gick ut och Tuss blev kvar ensam (ni kan se på bilden ovan vad som hände då). Vi hade ambitionen att försöka komma ut på någon klubbtävling i hoppning eller dressyr och eventuellt börja träna i en ridgrupp.
En dag, när vi red ut till ridhuset, hade Tuss samlat på sig en hel drös överskottsenergi då hon hade stått i några dagar innan vårt pass. Detta resulterade i att hon "exploderade" i traven, sprang iväg i en bock-galopp som en äkta cowboyhäst och tog i "så att hon nästan sket på sig" (vilket en av de andra ryttarna, som blev vittne till händelsen, beskrev det som) och sparkade bakut så kraftigt att jag bokstavligen "flög" upp i taket och landade på huvudet. Efter fallet hoppade jag upp i sadeln igen (när en av de andra ryttarna hade longerat Tuss en stund, så att hon fick göra sig av med överskottsenergin) och slutförde ridpasset. Trots detta så hade "hjärnspökena" satt sig i huvudet på mig och jag beslutade att avsluta mitt medryttarskap, då jag upptäckte hur jag spände mig och red mot Tuss istället för med henne vid nästa ridtur. Jag bedömde att det inte skulle bli bra varken för mig eller Tuss om jag fortsatte, då hon skulle ha en orolig ryttare på ryggen vilket skulle kunna leda till att hon lärde sig olater som att inte respektera sin ryttare. Som tur var hade Tuss en väldigt förstående ägare och det hela kändes väldigt bra, trots det trista beslutet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar