måndag 20 maj 2013

Terränghoppning


Igår hoppade jag in i en ridgrupp på Karlsdals ridskola tillsammans med en tjejkompis. Vi red på Karlsdal i samma ridgrupp för cirka 3 år sedan och kände båda att vi verkligen har saknat att rida där. På dagens agenda var det uteritt följt av terränghoppning och jag fick rida den lilla fuxponnyvalacken Julius, född -03 (avkomma till fälttävlanshästen Primer K, på bilderna). Bilderna är från en terränghoppning på Karlsdal år 2010 där jag hoppade Primer K. En av de första hästarna som jag fick prova på att skutta terräng med och jag minns hur nervöst det var, särskilt att hoppa den blåa båten, men det gick bra (förutom ett par avramlingar vid vägran, där jag landade på fötterna med tyglarna kvar i handen den ena gången).

Igår fick jag nästan en helt euforisk känsla! Redan under uteritten så började jag arbeta Julius exempelvis genom att ställa åt höger och vänster och "skjuta på" honom i traven. Han fick en riktigt fin, rytmisk arbetstrav som nästan kändes som en dressyrtrav där ute i skogen. Sedan, efter skritt- och travarbete ute i skogen, red vi in på "fältet" där terränghindren står uppställda. Hade inte hoppat terräng på 2 år, då den senaste rundan var startfälttävlan med Lina Fortune. Det första språnget över stock med Julius blev lite halvdant, det andra lite bättre, det tredje ännu bättre och i den sista rundan kände vi oss nästan som ett äkta fälttävlansekipage, när vi hoppade över stockarna! Det kändes kontrollerat hela vägen, men Julius sprang ändå fram med fin energi, och han var i en fin form. Han tog i, "sög tag i" hindren och hoppade ordentligt med ryggen. Jag var en mycket nöjd ryttare efter passet och känner att jag har blivit mer sugen på att hoppa terräng (förut har jag haft en lite skräckblandad förtjusning för att hoppa de fasta hindren, men efter idag känns det bara som en rolig utmaning)! Jag kunde även känna en stor skillnad på min ridning om man jämför med terränghoppningen på Primer K, år 2010. Jag har blivit mycket mer säker och kan arbeta hästen mellan hindren på ett helt annat sätt... Kul när man kan känna en tydlig utveckling åt rätt håll!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar